1.jpg)
The aim of this article is to explore embodied practices of memory in Strindberg’s drama A Dream Play from a dance perspective. It is demonstrated that a profound exploration of this hitherto underexplored perspective can provide a fuller and more critically productive understanding of the drama. Even if in recent years international Strindberg studies has moved away from narrowly text-oriented and biographical approaches to his work, and toward multimedia, visual and multisensory aspects of it, dance and choreography are still rare topics within the field. In the article we first look at how Strindberg employed dance in the dramatic text for A Dream Play, and then expand on his dance contexts. Thirdly, we turn to a TV version of A Dream Play from 1980 to explore in particular how the waltz, an immensely popular dance form in Strindberg’s time, evokes and embodies cultural memories in the production. What is presented in the article draws on and further expands our work within the project «Dream-playing across borders: accessing the nontexts of Strindberg’s A Dream Play in Düsseldorf, 1915– 18 and beyond», at the University of Gothenburg.
Syftet med den här artikeln är att undersöka förkroppsligade minnespraktiker i Strindbergs drama Ett drömspel ur ett dansperspektiv. Artikeln visar att en grundläggande undersökning av detta hittills undermåligt utforskade perspektiv kan ge en fylligare och mera kritiskt produktiv förståelse av dramat. Även om den internationella Strindbergforskningen under den senaste tiden har rört sig bort från snäva textorienterade och biografiska perspektiv på hans arbete, och mot multimeda, visuella och multisensoriska aspekted av det, är dans och koreografi fortfarande sällsynta ämnen inom fältet. I artikeln kommer vi först att titta på hur Strindberg använde dans i dramatexten till Ett drömspel, för att sedan vidga undersökningen till hans danskontexter. Därefter tar vi oss an en TV-version av Ett drömspel från 1980 för att särskilt undersöka hur valsen, en enormt populär dansform i Strindbergs tid, frammanar och förkroppsligar kulturella minnen i uppsättningen. Det som presenteras i artikeln bygger på och vidareutvecklar vårt arbete i projektet «Dreamplaying across borders: accessing the non-texts of Strindberg’s A Dream Play in Düsseldorf, 1915–18 and beyond», vid Göteborgs universitet.