Artikeln fokuserar hur danspedagoger beskriver sitt sätt att använda verbal kommunikation i dansstudion och baseras på intervjuer och observationer av dansundervisning. Som teoretisk bas används idéer om kropp samt teorier om metaforers betydelse för kroppsligt baserad kommunikation. Dessutom argumenteras för att pedagog och dansstudent är engagerade i en förkroppsligad version av kritisk tänkande, inom vilket talet är en av flera centrala delar.

De fyra pedagoger som intervjuas representerar olika dansgenrer och det visar sig påverka hur språkanvändningen uppfattas. En dominerande tendens är dock att man anser att bruket av metaforer har genomgått en historisk förändring. Från ett tidigare metaforrikt språk med referenser till bl a naturfenomen används nu allt oftare ett mer konkret, funktionsinriktat språk. Det kan vara påverkat av de olika danstekniker som tränas men också av dagens estetiska, koreografiska trender.

This article, based on interviews and observations of dance education, focuses on how dance pedagogues describe their methods of using verbal communication in the dance studio. The theoretical base embraces ideas about bodies as well as theories about the importance of metaphors in embodied communication. Moreover, it is argued that pedagogues and dance students are engaged in a corporeal version of critical thinking in which verbal language is one of several important aspects of the process.

Four pedagogues were interviewed, and they represent different dance genres, which affects the type of verbal communication used. However, they shared the opinion that the use of metaphors has undergone a significant change. The frequent use of metaphors with reference to nature has been exchanged for more concrete, functional language. Both the dance techniques in use and the current aesthetic trends in choreography could well be
affecting it.

Back to front page