.jpg)
Dance practice is often hidden inside dance studios,
where it is not available for dialogue or interdisciplinary
critique. In this paper, I will look closer at one of the
accents that my body has held since the year 2000.
To Swedish dance academies, it is perhaps the most
foreign accent I have in my dance practice. It has not
been implemented as ‘professional dance’ in Western
dance studios. This foreign accent is called Nihon Buyō,
Japanese dance, also known as Kabuki dance. Nihon
Buyō, Nō or Kabuki are local performing arts practices
for professional performers in Japan. A few foreigners
are familiar with these practices thanks to cultural
exchange programmes, such as the yearly Traditional
Theatre Training at Kyoto Art Centre. There is no religious
spell cast over the technique or a contract written that
it must be kept secret or that it must not leave the
Japanese studio or the Japanese stage. I will compare
how dance is being transmitted in the studio in Kyoto
with my own vocational dance education of many years
ago. Are there similarities to how the female dancer’s
body is constructed? Might there be unmarked cultural
roots and invisible originators of the movements we are
doing today in contemporary dance?
Dansutövandet hålls ofta dolt innanför dansstudion där
det inte görs tillgängligt för dialog eller tvärdisciplinär
kritik. I denna text kommer jag att se närmare på en av de
dialekter som min kropp har sedan år 2000. För svenska
dansakademier är det kanske den mest främmande
dialekten som jag har i min danspraktik. Den har inte
implementerats som “professionell dans” i dansstudior
i väst. Denna främmande dialekt kallas Nihon Buyō,
japansk dans, även kallad Kabuki-dans. Nihon Buyō, Nō
eller Kabuki är lokala scenkonstformer för professionella
scenkonstnär i Japan. Några få utlänningar känner
till dem tack vare olika kulturutbytesprogram, till
exempel den årliga traditionella teaterträningen,
T.T.T., på Kyoto Art Center. Tekniken är inte belagd med
någon religiös besvärjelse. Det finns heller inte några
skrivna avtal om att den måste hållas hemlig, eller
att den inte får lämna den japanska studion eller den
japanska scenen. Jag kommer att jämföra hur dans
kommuniceras och förs vidare i studion i Kyoto med
min egen yrkesdansutbildning för många år sedan.
Finns det några likheter i hur den kvinnliga dansarens
kropp konstrueras? Finns det några omärkta kulturella
rötter och osynliggjorda upphovskvinnor till de rörelser
vi gör idag i nutida dans?